Studiematerial Delegeringar

Tablett

Skall alltid ges med minst ett halvt glas vatten och vårdtagaren ska sitta eller stå upp för att minska risken att det fastnar i matstrupen.

Brustablett

Brustabletter löses upp i ett halvt till ett glas vatten innan den tas.

Dospulver

Dospulver och dosgranulat är korn färdigpackade i små påsar. Oftast är en påse lika med en (1) dos .

Flytande läkemedel

Flytande läkemedel som tas genom munnen kallas orala vätskor. Det finns två olika läkemedelsberedningar: orala vätskor och orala droppar.

Orala vätskor kan även indelas i lösningar, suspensioner och emulsioner. Lösningar är i regel vattenlösningar men kan ibland ha en mindre mängd alkohol tillsatt. Suspensioner innehåller läkemedel i finfördelad form i vätska. Emulsioner innehåller både vatten och olja.

För att få i sig rätt dos oral vätska är det viktigt att använda doseringsmått. I läkemedelsförpackningen kan det finnas dosmått, annars har apoteket tre olika typer: doseringsspruta, dosbägare och dosstrut

Inhalationer

Det finns två former för läkemedel som ges via andningsluften; inhalationsvätskor och finfördelat inhalationspulver. Inhalation innebär att läkemedlet ska inandas. Samtidigt som dosen utlöses eller sprayas in i munnen, ska man därför göra en djup inandning. Läkemedlet kommer då ner i lungorna, där det har sin verkan. Effekten kommer i regel snabbt. Läkemedel i inhalationsform finns framför allt mot astma.

Inhalationsvätskor i behållare med övertryck kallas också inhalationssprayer. En del sprayer innehåller freoner som drivgas. Ett branschgemensamt arbete pågår för att byta ut drivgasen till gaser som inte bryter ner ozonskiktet och som har mindre klimatpåverkan.

Klysma

Rektalvätska (kallades tidigare klysma och lavemangvätska) är vätska i en behållare som töms i ändtarmen. Förr gavs lavemang för att åstadkomma tarmtömning och då i vätskemängder på cirka en liter till en vuxen person. De rektalvätskor för lavemang som idag finns färdiga på apotek består av mindre mängder. I några fall rör det sig bara om några milliliter, så kallade mikrolavemang.

Rektalvätskor används också som alternativ till stolpiller för att ge läkemedel genom ändtarmsöppningen.

När du tar en rektalvätska ska du ligga på sidan med böjda ben. När vätskan har sprutats in i ändtarmen ska du fortsätta att hålla behållaren hoptryckt medan spetsen dras ut, annars kan vätskan sugas tillbaka i behållaren.

När du ger mikrolavemang till barn yngre än tre år, ska du bara föra in halva spetsen in i ändtarmsöppningen.

Stolpiller

• Ta av skyddshöljet runt stolpillret. Doppa stolpillret hastigt i ljummet vatten så går det lättare att föra in.
• Sitt på toaletten eller på huk, eller stå med ena foten på en stol. Du kan också ligga på sidan med lätt böjda knän.
• Ett vanligt råd är att föra in stolpillret med den platta änden först. Den spetsiga änden kommer då längst ut och retar mindre på ändtarmsöppningen. Om du tycker att det är lättare att föra in stolpillret med den spetsiga änden först så går det också bra. För inte in stolpillret längre än just innanför ändtarmsöppningen.

Tuggtabletter

Tuggtabletten tuggas sönder och sväljs sedan. Ofta dricker man minst ett halvt glas vatten efteråt.

Ögondroppar

• Be personen att hålla huvudet lätt bakåtlutat och titta uppåt.
• Dra sedan försiktigt ner det undre ögonlocket så att det bildas ett mellanrum där ögondroppen kan ges.
• Droppa en droppe av det ordinerade läkemedlet på ett sådant sätt att tubens eller flaskans spets inte vidrör ögat. Vid applicering av salva lägg en cirka 1 cm lång salvsträng i ögat. Det är endast en del av droppen respektive salvans mängd som får plats i ögat och därför naturligt att överskott får torkas bort under ögat efter applicering.
• Be patienten blunda en stund.